idag var morfars begravning
jag ömsom bölade ömsom höll på att garva ihjäl mig. vilken jävla brainwash session! minst hälften handlade om gud och noll om morfar. gränsen gick när hon höll ut armarna och sjöng (skitdåligt) nån läskig ramsa på nåt läskigt språk. är det nu det ska flyga ut en ful demon ur mig eller?
på vägen pratade jag och mamma om mig och hur långsam jag är. hon berättade att jag alltid varit det (kan det vara genetiskt?) och att vi fick gå upp kl. 6 varje morgon för att jag vägrade äta på dagis och jag ville äta i lugn och ro (vad vill jag inte göra i lugn och ro?) hon berättade att jag alltid varit sämst på att planera och bara lever här och nu (schyssta gener) och att jag alltid lever mig in i allt (bölar till lejonkungen) dessutom har jag alltid varit envis som en åsna. typisk konstnärssjäl hette det. fast jag tycker konstnärssjäl låter som en lidande gnällspik men jag är faktiskt asglad. mitt största framsteg sen dagis är väl att jag börjat använda min kalender i år. och vuxit ur mina kläder haha